Bröllopsfotografering Ovanåker, Hälsingland

Bröllopspar Josefin och Emil

Ovanåkers Kyrka, Hälsingland Augusti 2017

Klockan är 09:00 en lördag morgon i augusti och jag svänger in på gården hemma hos Josefin och Emil där det redan är fullt hus. På nedervåningen blandas champagnefrukost med sminkning och frisyr för Josefins del. En trappa upp står Emil och spanar ut över vattnet genom fönstret, iklädd shorts och T-shirt med ett champagneglas i handen.

Det kommer bli en lång dag

Detta är en dag där jag ska vara med från början till slut och fotografera allt från förberedelser till dansgolvet på festen. Bilen är packad med extra av allt inklusive åtta flaskor mineralvatten, lite för många Snickers, några huvudvärkstabletter och ett par klädombyten.

Jag börjar på nedervåningen där det friseras och sminkas för fullt. Brudklänningen hänger på en dörr och väntar på att bli använd. Men det är fortfarande nån timme kvar innan den ska på, så jag passar på att hänga upp den i ett stort gammalt träd på gården för att fotografera lite. En önskebild som Josefin pratat om under vår planering.

Nerver

Emil strosar tålmodigt omkring på övervåningen och börjar så smått få på sig kostym och hatt. Samtidigt börjar nerverna göra sig påminda och vi snackar en stund och spekulerar om det är nervositet inför vigseln, eller det faktum att han ännu inte sett Josefin.

De har bestämt att de skall se varandra först när de är klara för porträttfotograferingen, så när Josefin är färdig så smyger jag ut henne och i väntan på Emil får hon gömma sig bakom ett gårdshus. Med honom väl ute på gräsmattan får sen Josefin komma fram från sitt gömställe, iklädd brudklänning och gummistövlar. Måste vara rädd om skorna till senare…

Efter ett känslosamt första möte där känslor och minspel fångas på bild kör vi vidare. De har så många olika miljöer på gården, med tillhörande åkrar och ängar, att det inte råder någon brist på platser att variera mellan. Tidsmässigt är det bra, eftersom att det nu så smått börjar dra ihop sig för vigsel.

Skarpt läge

När vi går över åkern i solskenet mot gården, ser vi på håll en bil av äldre okänd modell komma. Brudparets chaufför anländer storstilat till gården och ger oss en historielektion kring bilen. En gammal rysk sak som någon gång under sina mil haft kopplingar till både KGB och ryska hockeyspelare.

Jag lämnar gården, brudparet och chauffören och beger mig mot kyrkan. Med några minuters marginal hinner jag förbereda att par kameror med diverse inställningar, byta lite kläder och äta en av de för många Snickers jag har i bilen innan brudparet dyker upp. Ekipaget står och smyger en bit bort i väntan på att alla gäster ska gå in i kyrkan. Jag vinkar till chauffören när jag och prästen är ensamma kvar utanför och jag passar på att ta lite bilder när de rullar fram till kyrkan.

Ut ur bilen kommer ett laddat bröllopspar, märkbart nervösa men samtidigt avslappnade och fokuserade. Jag smiter in och sätter mig längst fram vid altaret i väntan på att portarna ska öppnas. Kyrkan är full med gäster som sitter i bänkarna och barn springer omkring och strör färggranna blomblad i altargången. Och nu börjar klockorna ringa.

Festligheterna kan börja

Efter en väldigt avslappnad vigsel med skratt och applåder är det kram- och gratulationskalas utanför kyrkan. Jag stannar en stund och fångar lite av minglet innan jag måste ge mig iväg till festen. Jag behöver hinna före två busslaster med bröllopsgäster till festplatsen för att förbereda ljussättningen till kvällens photo booth. När gästerna sen kommer till festen och försett sig med välkomstdrinkar och tilltugg ska alla fotograferas.

Josefin och Emil anländer till festen, ackompanjerade av gästernas jubel, i sin ryska droska en stund senare och festligheterna kan börja. Festlokalen är ett gammalt stall av slaggstenstegel som invändigt är smyckat och förberett för en bröllopsfest av rang. Under tiden gästerna gör sig hemmastadda i lokalen så fortsätter jag fotograferingen och fångar lite ögonblicksbilder. Så fortsätter det de närmsta timmarna med tal och skål där två höjdpunkter är brudparets överraskningar till varandra.

Josefin är först ut med en dans till Tina Turner’s Simply the Best, ett fantastiskt nummer med en dans som får Emil att rodna vid bordet. Emil själv har tagit hjälp av sina kamrater och spelat in en musikvideo till en gammal slagdänga med Westlife, brudens gamla favoriter från förr. Det ser riktigt bra ut och succén är ett faktum för båda numren.

Kvällen fortsätter och blir alltmer livlig och med all mat och tårta avklarad börjar det dra ihop sig för bröllopsvalsen. Det har hunnit bli riktigt mörkt i lokalen och det är dags att prova lite kreativ ljussättning. Med ett par vanliga kamerablixtar uppsatta mitt emot varandra på var sida om dansgolvet placerar jag mig i ett hörn mitt emellan blixtarna och hoppas på det bästa. Det blev bättre än vad jag hade förväntat mig.

16 timmar senare

En koll på klockan säger nästan midnatt, och nu börjar det kännas att jag haft en kamera över vardera axel sen i morse. Jag kör på ett tag till innan jag packar ihop. Hittar en sista Snickers i bilen som får bli vickningen på väg hemåt. 16 timmars fotografering tar på kroppen och jag behöver inte oroa mig för sömnproblem i natt.